Jag växer, blir vuxnare, mindre barn, mindre tonåring, vågar mer och vågar större saker.

Jag, som alltid hatat att prata i telefon. Nej, när jag var liten var det inga problem, men avskyn har kommit med åldern. Jag skulle helst vilja slänga mobilen i väggen när den ringer. Jag har blivit rädd för främlingar, det värsta är främlingar i telefon!

Men vet ni vad? Med all tid hos Sussie, i affären, bland kunder, har jag tvingats till att växa, våga prata och mogna. Jag har precis lagt på telefon, efter att ha ringt bilskolan för att byta körlärare. Hur coolt är inte det? Jag, den supermesiga lilla myran, vågade helt själv. Jag tvingade inte ens mamma. Ja, jag är stolt!