Under det senaste året har jag flyttat hemifrån, eller nej. Mamma har flyttat hemifrån och jag bodde kvar, dock bara i någon månad, sen flyttade jag till mitt älskade Gråsten.

Jag har haft panik över att Greta skulle försvinn från min sida, men då stöttade min fantastiska familj upp mig och lånade mig pengar till att köpa min älskade vän. Jag och Greta har blivit bättre vänner, även om vi bråkar ibland. Trots det så vet jag att hon är den rätta för mig och jag längtar så till den dag hon går utanför mitt hus.

Jag har mött så många nya människor. Jag har blivit vän med människor som jag inte ens skulle hälsat på innan, jag har fått vänner som jag har så otroligt roligt med, jag har fått vänner som accepterar mig för den jag är, jag har fått vänner som jag vill finnas för, jag har fått vänner som jag inte trodde kunde vara en vän och jag har fått vänner som jag kan ringa klockan två på natten.

Jag har varit i mitt första seriösa förhållande, men också avslutat mitt första seriösa förhållande. Jag har blivit kramad, hårt, jag har blivit omhändertagen som en prinsessa, jag har skrattat tills magen krampat och jag har gråtit framför brasan.

Under det gångna året så har jag tappat bort mig själv, jag har tappat bort mina ord, mina tankar, mina känslor och mitt skratt. Jag har vuxit, blivit starkare, helare och vackrare. Jag har blivit mer av mig själv.

Tänk om jag för ett år sedan vetat allt jag vet idag och vetat om alla känslostormar jag skulle komma att passera. Undra om jag hade kastat mig ut då. Eller, kanske är det så att det är just att våga kasta sig ut, som gör att man lever. Ja, så måste det vara.