Jag är utsliten, utpumpad och utslagen. Jag är så trött, både fysiskt och psykiskt. Just nu är det nog mest psyket som är slutkörd. Alla otänkta tankar, eller snarare halvtänkta tankar. De tankar som jag inte velat tänka fullt ut, de tankar som skulle kunna få mig att krascha. De tankar som jag trycker undan, men ändå ger så mycket energi. Kanske jag ska sätta mig ner i helgen och tänka igenom. Komma fram till vad jag känner, för vem jag känner. Även om jag redan vet, men inte vill.