För att ta vid där jag avslutade senaste inlägget, men även knyta ihop till "Vem är jag? Vem tror ni att jag är? Vem vill jag vara?"

Den dagen jag vågar fatta ett fullständigt beslut om mitt hästliv, den dag jag väljer hur jag verkligen vill jobba med hästar, den dagen kommer jag också ta ett steg bort från någon del av det jag älskar. Jag jobbar med hästar, i ett tävlingsstall. Min fritid tillbringar jag i ett "mysstall" (Jag kommer inte på något bättre, men raka motsatsen till tävlingsstall)

Väljer jag att bli en tävlingsmänniska inom hästvärlden kommer jag även välja bort mysstallet. Väljer jag att bli en mysmänniska, då kommer jag per automatik välja bort tävlingsstallet. Inser ni hur svårt det blir helt plötsligt? Jag kommer på ett eller annat vänster "tvingas" välja bort en del av det jag lever i. Det är galet, men helt totalt sant. Jag är fast, med beslut som bara jag kan fatta. Jag är fast, med beslut som jag inte vågar ta, för jag är rädd för hur folk i min omgivning ska reagera. Jag har beslut att fatta, men jag vågar inte fatta dem, för jag vet hur folk kommer reagera.

Jag håller på och formulerar ett "försvarstal" i min hjärna, för att kunna framföra det beslut jag egentligen redan har fattat, men inte vågat säga. Jag har redan "valt sida", men jag försöker förtränga det, för jag är rädd för den respons jag kommer få. Jag vet med mig att jag har folk i min omgivning som kommer anse att jag gör fel val, även om jag fattar ett beslut som jag tror på och känner är rädd. Jag vill inte fatta ett beslut, för jag vet med mig att jag kommer förlora en del av det jag idag har..