Varje gång jag skriver in blogg.se i webbläsaren får jag magknip, för det är så förknippat med Greta. Det ger mig lite lätt ångest. Jag vill så gärna skriva ner hela resan, börja på slutet, men jag orkar inte ännu. Jag orkar inte falla så hårt, för jag vet att jag kommer göra det. Eller, jag orkar inte att bli sedd när jag sitter och kippar efter luft, för att det gör så ont att minnas allt. Samtidigt som jag vet att det är vad jag skulle behöva göra, för att kunna gå vidare. Som jag sknar henne, min älskade fux!

 

SKulle jag tillåta mig själv att skriva ner hela historien, grotta ner mig allt som egentligen hände, så hade jag orsakat mig själv så mycket smärta. Jag undrar så om det är värt det. Samtidigt vill jag ju ha det nedskrivet, sparat, medan det fortfarande ligger hyffsat färskt i minnet. Så svårt att bestämma mig...