Varnar känsliga tittare.
När Greta avlivades var min mamma med och hon känner mig väl. För mig är bilder en bit av bearbetningen, så även bild på döda djur. Döda djur som jag en gång älskat. Idag, så gott som tre månader senare, klarade jag av öppna mejlen med bilder från Gretas avlivning. Just därför varnar jag, ni som inte vill se ett dött djur. Men jag kan lova, där i bilderna finns så otroligt mycket kärlek. Där öste jag den sista kärleken jag kunde, där älskade jag henne hårdare och mer öppet än någonsin innan. Min vackra, älskade, underbara fröken fux.
Greta var så lugn, så trygg, så medveten. Hon var trygg med beslutet och trygg i vetskapen om att smärtan var över.
Min älskade, knasiga häst. Hon klampade ut på gödselstacken, hittade gräs och stod sedan nöjt och väntade in veterinären.
Här förbereds för kanylen som sattes i halsen, den kanyl där avlivningsvätskan senare sprutades in.
Strax efter åtta tog hon sitt sista andetag, vacklade omkull och var borta. Tårarna forsade på mina kinder och jag smekte hennes huvud och kropp en lång stund.
Min underbara, min älskade, min andra halva. Tack för allt du någonsin lärt mig. Tack för ditt tålamod. Tack för all kärlek du gav mig. Tack för all tid du la på mig, för att utveckla mig. Tack, för att du alltid fanns för mig. Tack, för att du alltid bor i mitt hjärta. Vila i frid, bästa Golden Gate W. <3
Kommentarer
Trackback
