kärlek till mig.

Känslan av att äkta börja förstå att de där tårarna som så ofta runnit för mina kinder de senaste året är en del av min depression. Det är inte jag, det är den. Lättnad, kärlek till mig själv och avslappning. Älskade jag, jag har gjort så gott jag kunnat, men ibland räckte det inte hela vägen. Lilla jag. Som jag kämpat. Jag är ändock stolt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0