Det är en nöjd och harmonisk Greta som möter mig i hagen och det känns så otroligt gott. Hon är den häst jag träffade på hos Marita för så många år sedan.

Min tanke med dagen var att Greta skulle få äta sin mat, få på sig täcke och sedan in i hagen igen. Det regnade och jag var inte så värst sugen på att hänga ute i regnet, men tji fick jag. Efter att Greta ätit upp gick hon fint mot hagöppningen, men smet där imellan staket och min bil och visade att hon skulle ut på promenad, så då var det var vi gjorde. Helt lös och sååå nöjd gick Greta iväg, med mig som sällskap. Vi gick så långt hon ville och vände sedan hem.

På hemvägen kom Kaprifol som skjuten ur en kanon och galopperade glatt längs med staketet och drog självklart med sig Greta i buset. Jag hade inget att säga till om och tänkte att de drar väl till öppningen, så får jag släppa in Greta när jag kommer dit. Döm av min förvåning när Greta stannar, vänder och kommer tillbaka till mig. Det värmde så otroligt mycket, enda in i själen. Min älskade, underbara fröken fux. Resten av vägen hem gick hon så nära som hon någonsin kunde. Som jag älskar sådana här stunder med henne!

Så snart jag och Andreas har fått flyttat kommer det bättre bilder. För då kommer äntligen min externa skärm upp och jag kan börja redigera mina kamerabilder. SOM JAG LÄNGTAR!!!!