Mitt inre krampar i panik och jag vet inte var jag ska ta vägen. Utåt sett är allting lugnt.

Gretas fem dagar med penicillin har inte gjort skillnad, inte något som syn utåt i alla fall. Jag väntar fortfarande på att få järntillskottet, men det är trassel från leverantör till min ridsportsbutik och imorgon hoppas jag få reda på när det anländer.
I måndags stod jag och pratade med en vän till mig och vi kom då på att Gretas ena halvbror (samma mamma) dog av akut lungartärsbrock för något år sedan. Ytterligare en annan halvbror (även där samma mamma) till Greta dog, några år tidigare, av cancer i hela kroppen. Jag är rädd, så otroligt rädd. Tänk om samma öde, cancer, har drabbat Greta. Vad gör jag då? Hur överlever jag ett sådant besked? Hur löser sig livet då? Går det att behandla? Eller skulle det betyda att jag måste ta farväl av min bästa vän? Jag är rädd och mitt inre krampar. Jag vet inte vad jag ska göra.