En vecka har rusat förbi och det har hunnit hända så mycket på dessa få dagar, inte bara i hästvärlden utan även privat.

Greta äter sitt kortison och hon gör det med lätthet, vilket glädjer mig enormt. Jag tycker mig se skillnad på henne, eller ja hennes buk. I mina ögon har den dragit ihop sig lite och hon börjar se mer proportionerlig ut igen. Jag hoppas så att detta är lösning på de senaste sju månadernas problem. Tänk om det är så "enkelt" som en ovanlig inflammatorisk tarmsjukdom hon dragit på sig.

Något otroligt som har hänt under veckan som varit är att jag har ridit Greta. Inte bara en gång, utan hela två gånger. Greta har varit helt otroligt och raka motsatsen till den häst jag satt på för tre och ett halvt år sedan. Då var hon okontaktbar, sönderstressad och så, så spänd. Nu är hon så otroligt närvarande, avslappnad och ja, helt otrolig. Hon är den häst, med sådan självkänsla som jag drömt om. Min vackra flicka, jag längtar till den dagen hon blir sin sanna krigardrottning.