Dagarna rullar iväg och jag somnar tidigare än någonsin. Igår somnade jag med huvudet i Andreas knä och klockan var då kvart över åtta på kvällen, japp det är sant.. Kanske beror denna trötthet på tidiga morgnar, jag går trots allt upp vid halv fem, eller på min envetna förkylning, eller på oro för Greta ,eller helt enkelt en stor kombination.

 

Jag har fortfarande inte fått provsvaren på Greta och det kommer antagligen dröja någon dag till. Nu har hon i alla fall ätit loppfrö (tarmrens) i en vecka och jag tycker mig se skillnad på henne, samtidigt som jag är otroligt tveksam. Visst ser hon rundare ut, men det är framför allt buken som ser mer uppsvälld och spänd ut och vinterpälsen lurar mycket också. Däremot upplever jag att hon har fått tillbaka lite av sin energi, idag tjaffsade hon med Kaprifol i hagen och markerade tydligt att det var Greta jag umgicks med och att Kaprifol gott kunde hålla sig långt borta. Så jag vet inte vad jag tror. Det känns som "för lätt" om det bara behövdes en kur med tarmrens, samtidigt som jag hoppas att det är så lätt. Jag påminner mig själv ständigt om Torunns ord om att avmagringar är svåra och jag borde ställa in mig på en avlivning..