Ett och ett halvt dygn senare, 36 timmar senare och äntligen går Greta i hagen, på Kyrkedal gård och mumsar hö med sina kompisar. Om vi är klokare, njaa.

Det har gjorts en massa tester och jag vet inte hur jag ska få ner det på pränt. Just nu är det för stort, för mycket och för tungt, men jag ska göra mitt bästa.
Greta har förhöjda värden på en vitblodkropp som kan härledas till tarmen, därför finns det misstankar om en infektion/inflammation där. Biopsi är gjort och skickad till England, även en del kompliterande blodprov är skickade till Tyskland, då blodproven här i Sverige inte ser riktigt bra ut.
Röngten visar att hon har sand i magsäcken, vilket kommer behandlas med tarmrens. So far, so good. Nu till den tyngre delen.
Ultraljud visar att Gretas njurar inte är som de ska. Jag kommer inte ihåg vilka exakta ord veterinären använde, men ja, det bådar inte gott. Saken är den att njurarna kan vara asdåliga, men inte visa något på blodprov, vilket är en stor misstanke i Gretas fall. Skulle så vara verkligheten så har vi inte lång tid kvar, för i sådana fall är avlivning enda/den snällaste utvägen.

 

Nu har jag en och en halv, till två veckors väntetid framför mig. tårarna ligger som en klump i halsen och oron bor i magen. Jag vet inte hur jag ska överleva utan min älskade fröken fux.