Här är dött, ja så gott som stendött. Jag sörjer det inte. Ibland slås jag av tanken att det här skulle jag vilja skriva ner på bloggen, men det flyger iväg lika snabbt. Mitt liv är skimrande just nu. Det är mörkt, men det skimrar samtidigt. Mitt dygn har för få timmar för alla jag älskar och jag gör mitt bästa för att pussla. Alltid hamnar någon i kläm, men jag vet att ingen mår allt för dåligt i slutänden. Vi har hela livet tillsammans, jag och mina älskade.

 

I hagen går två vackra själar som är en del av mig. En Greta och en Tindy, var och en viktig på sitt vis. I lägenheten finns mina underbara katter, Pyzen och Pip. Som jag avgudar dessa två och imponeras av deras tålamod och kärlek till mig. Någon mil bort finns han, han som får mitt hjärtatt slå dubbla slag och han som jag vill bli gammal med. Min fina Andreas, min själsfrände. Jag är en lycklig lottad tjej just nu. Trött, men lycklig.