När positivitet är långt borta och varje steg är som kola.

Det där torpet blev det inte så mycket med. Det ska säljas. Mitt liv rasade åter igen när jag fick det samtalet, men denna gången lappade jag ihop det snabbt. Jag går nu i väntans tider och hoppas på ett positivt svar under veckan. Mer vill jag inte säga fören allt är bestämt.

Jag ligger i sängen, lyssnar på ljudbok och funderar på om sömn är ett bra alternativ. Det är det nog, men jag vill inte riktig än. Jag är trött, slutkörd och utpumpad. Jag längtar tills jag finner mig själv igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0