Med löfte om en levande framtid.
Ni fina, tappra själar som tittar in här varje dag. Jag vet inte vilka ni är, men jag beundrar er. Här ekar det tyst och kommer göra ett litet tag till.
Mitt torp blev aldrig mitt. Jag kommer hamna i en vacker lägenhet, ovanför ett stall och titta på Greta genom mitt vardagsrumsfönster. Jag har en känsla av att det kommer bli bra.
Utanför fönstret strilar regnet och jag njuter av ljudet. Det här är min årstid. Medan andra får höstdeprissioner så lever jag ut. Jag är en höstmänniska, mysmänniska och behöver regnet, blåsten, kylan. En lång och tryckande sommar är över, dags att låta kroppen vakna till liv igen.
Jag hoppas på att snart kunna väcka evasjohus till liv igen. Ge mig lite tid att landa på det nya stället och sen ska vi ruska om här igen, efter ett års tystnad. Jag har saknat er.
Kommentarer
Postat av: Moa
Det låter helt underbart att kunna se henne utanför fönstret. Hade också utsikt över hagen från mitt sovrum när jag bodde hemma hos mamma. Att se hästarna utanför var det absolut bästa att få vakna upp till.
Jag är också en höstmänniska. Blir lycklig varge gång jag är ute i alla vackra färger och får andas den friska kalla luften.
Kram<3
Trackback
