Greta och jag hade ett så underbart och mysigt pass idag! Vi var i ridhuset och Greta fick promenera runt lös. Hon gick runt och nosade på marken, väggarna, speglarna och allt hon kunde hitta, min nyfikna lilla donna. Ibland kom hon till mig, antingen för att visa något spännande hon hittat, för att få godis, för att få beröm eller för att be om en uppgift. Vi gjorde det på bådas villkor och jag tränade mig själv på att släppa på kontrollen.

 

Jag har under den senaste tiden haft ett väldigt stort kontrollbehov. Kanske för att Greta har varit det enda som jag känt att jag haft relativt mycket kontroll över, när resten av min värld varit kaos. Idag valde jag att släppa lite på det där kontrollbehovet och Greta började blomma ut framför mina ögon. Hon valde, självmant, att komma till mig trots att hon kunde gå vart hon ville. Hon valde, självmant, att stanna kvar hos mig och testa när hon inte riktigt förstod vad jag bad om. Det var så underbart att få se henne röra sig genom kroppen, avslappnad i såväl kropp som psyke och att få se henne testa nya saker!

Sakta, sakta börjar vi plocka frma nya rörelser att leka med det. Idag har vi gjort sidepass mot mig, eller något som jag tror är sidepass. Detta är något som Greta har hittat på helt själv och för någon dag sedan visade hon mig det och för nuvarande är det hennes favoritrörelse.

Jag tränar på att få kontroll över mitt kroppsspråk och framför allt den energi jag utstrålar. Så idag har jag gjort mitt bästa för att sända ut noll i energi, trots att jag viftar med spöt. Det är trixigt och jag har mycket kvar att lära, men vilket verktyg jag kommer ha där, när jag knäckt koden!

 

Vi hade verkligen ett härligt pass, jag och min älskade fröken fux. Ett sådant där pass som jag saknat.