För ett par dagar sedan ramlade jag in på den här bloggen. Just nu läser jag rad för rad, dag för dag och vill bara komma till slutet. Jag vill veta hur denna starka människa tar sig igenom allt.

 

Bland orden fladdrar även min relaion med Z förbi. Så mycket som hände, som var på gott och ont. Så många saker jag gjorde mot honom som jag önskar vore ogjort. Hur jag så många gånger gjorde honom ledsen. besviken och behandlade honom som skit. Hur han trots det stod kvar vid min sida. Hur han såg en framtid för oss. Hur vi låg och pratade om namn på framtida barn, om jag någon gång skulle bli redo. Hur han så gärna ville ta med mig till sin familj, men jag vägrade. Framför mina ögon flimrar bilder av oss förbi och jag undrar vad som hade hänt om han ställt frågan han så gärna ville ställa.

 

Axlarna uppe vid öronen och jag glömmer andas. Ja, det är tufft att tänka tillbaka.