I lägenheten lyser ljusen, i kannan är det fullt med te, från högtalarna spelar lugn musik och det här börjar sakta bli mitt hem. Jag börjar komma hem från jobbet och jag börjar landa. Den lägenhet jag bor i börjar nu bli mitt hem och det gör mig så lugn. Det är med mjuka rörelser jag trycker ner tangenterna och det är med ett lugn som jag andas.

 

Ibland glömmer kroppen av sig och spänner upp sig, motsäger sig allt gott och gör sitt bäst för att påminna mig om det tuffa år jag haft. Den djupaste delen av mig själ tvivlar fortfarande. Den tror inte på att jag kan få det gott, att jag kan få landa på riktigt. En del av mig tror inte på att mitt liv kan vara bra, inte efter så många hemskheter jag gott igenom. Men just nu, i just denna sekund, så är jag lugn. Det storm som blåst så länge ligger just nu helt stilla. Jag vet att den kommer blåsa upp igen, men förhoppningsvis dalar den ut snabbt och just nu tänker jag njuta av mitt lugn.