Ibland är ett uppehåll det rätta.

Jag och Greta har varit i en stor inspirationssvacka. Eller, jag har varit det i alla fall. Jag har sprungit vilse i alla mina känslor, i dåtid och i framtid. Nu har jag hittat tillbaka, är åter igen i nutid. Vilket betyder att jag börjar få lust att göra saker med min fina vän igen och Greta, hon är snabb att hänga på.

Igår lekte vi med kapsonen för första gången på två månader och en del nya insikter låtsade. Jag har en tendens till att bli fast i handen. I stället för att jobba med små vibrationer så brukar jag lätt bli segdragande och när Greta väl ställer och sänker huvudet så släpper jag inte efter utan håller kvar huvudet där. Resultatet jag får då är att hon inte är avslappnad och jag ställningen går inte helt igenom.. Igår kom jag underfund med detta och testade att släppa efter. Första resultatet; Greta gick ur ställningen. Nästa resultat; efter en snabb guidning så var hon tillbaka i ställningen och stannade där när jag släppte efter.
I det skeendet slutade vi. Då hade min hjärna tagit emot så mycket den orkade och Greta verkade också väldigt nöjd.

Det är så härligt att vara tillbaka. Att njuta i nuet och mysa med min älskade .




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0