Ibland är det svårt att vara stark, inte följa sitt hjärta. Inte skicka något dumt sms att jag saknar dig så.

Jag behövde aldrig skriva ett sms och den lilla, lilla orosklumpen som skavde försvann så fort jag fick den där kramen. När jag insåg att jag inte var ensam om att sakna.

Jag har vaknat mitt i natten med tårarna rinnandes ner för kinderna. Jag har stannat upp i min stress, bara för inse att jag saknat. Jag har tänkt, jag har skrivit, jag har tystnat, jag har låtit tårarna rinna i min ensamhet. Det tog tre månader, nej, två och en halv, innan jag orkade ta mig igenom sorgen.

Kära vänner. Om ni någon gång finner, eller blir funnen, av någon som älskar er med hela sitt hjärta. Lita på den människan. Tillåter er att älska tillbaka. Sök efter era likheter, bygg en relation på det gemensamma. För, som en vän till mig så klokt sa;
"Det finns inga relationer där båda har allt gemensamt."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0