Mitt inre gråter. En gång var Greta som vem som helst. Hon var ridbar, tävlingsbar, utan ärr och "vanlig." Vad som har hänt henne på vägen vet jag inte och jag vet inte om jag vill veta.

Eller jo, jag ska göra mitt bästa för att pussla ihop Gretas förflutna. De delar Marita kan ge mig, med Sussies bitar och förhoppningsvis vissa delar från utbildningsstallet. Jag vill ha en klarare bild av hennes förflutna, för det har format henne till den hon är idag. Jag vill ge min älskade tjej det bästa jag kan. Jag vill ge henne ett tryggt liv.