Ikväll är jag trasig.

Sakta börja jag inse att jag är trasig. Trasig på ett sätt som jag tidigare förnekat. Ikväll orkade jag inte hålla den glada fasaden uppe, jag gick in i min bubbla och tänker stanna där några timmar.

Det är så mycket i mi uppväxt som skadat mig, som satt så djupa spår. Som gör att jag inte funkar normalt i sociala sammanhang. Jag vill vara hel.

Tårarna får rinna, kanske kan de spräcka glaset. Kanske kan jag bli hel, lappad ihop, finna styrkan. Men just nu vet jag inte. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0