Kommentarer har öst in över mitt sommarprat, inte här på bloggen men på facebook. Jag får höra hur stark jag är, hur fint det är, vilken bra berättarröst jag har o.s.v. Alla dessa ord värmer mig, de värmer på djupet. Jag berättar ju "bara" om min uppväxt, delar med mig av det förflutna.

 

Jag känner mig hedrad som får läsa alla de fina orden, att de är riktade till mig. Jag är ju som vilken annan människa som helst, skillnaden är att jag hade en något annorlunda uppväxt. En uppväxt som gett mig en gränslös styrka och som gör att jag alltid kan ta hand om mig själv, för det fick jag lära mig redan från början.

 

Jag vill egentligen bara säga;
Ett stort, enormt, jävla TACK! För att ni är så fina, för att ni tar er tiden och för att ni inspireras av mina ord. Jag hoppas ni kan finna styrka i dem, att ni kan få viljan att kämpa lite till med era svårigheter och att ni en dag kan se tillbaka på ert liv och vara stolt över den glädje ni funnit idag!