Tänk om 21-åriga Rebecka fick en chans att sitta ner och samtala med 14-åriga Rebecka. Om den här möjligheten skulle dyka upp, då skulle jag berätta för henne att:

* Livet är tufft, men du kommer bli så jäkla stark av det. Du är stark redan nu, du vet inte riktigt om det ännu.

 

* När du känner för att ge upp, ta ett djupt andetag och kämpa vidare. Du kommer ta dig igenom allting.

 

* Det kommer bli bra, allt kommer bli bra.

 

* Gör misstag, de kommer att stärka dig.

 

* Inom sju år kommer du älska livet otroligt mycket. Jag lovar, du kommer tycka att livet är asgrymt!

 

* Tillåt dig att känna känslor, det är en otroligt styrka och förmån du har fått.

 

* Orden är en fantastisk gåva, utnyttja dem!

 

* Slåss för ditt liv, du förtjänar att leva, inte bara överleva.

 

* Gunilla är en underbar människa, lita på henne när dina ben vacklar.

 

* Stanna upp och se det vackra omkring dig. Det finns där, även om ditt öga inte ser det.

 

* Ditt helvete kommer få ett slut. Och du kommer överleva fram tills dess.

 

Men mest av allt skulle 21-åriga Rebecka berätta hur mycket hon avgudar sitt 14-åriga jag. Hur mycket hon älskar och värnar om sin 14-åriga vän. 21-åriga Rebecka skulle lyfta sitt 14-åriga jag till skyarna, berömma henne för den styrka hon besitter, alla hennes oegoistiska handlingar och den kraft hon visar. 21- åriga Rebecka skulle ösa kärlek över 14-åriga Rebecka och berätta att hon älskar henne, över allt annat på jorden. Jag älskar dig, för att du är du. Och för att vi, vi är samma.