Ja, mitt liv rullar på i en hastighet som ibland skrämmer mig och ibland sitter jag och baran juter av blåsten i håret. Det är turbulent, det är skrämmande, det är fscinerande och det är fantastiskt. Jag vet inte om jag älskar det eller inte, jag vet bara att det här är mitt liv och att jag är mit uppe i det.

 

Just nu sitter och jag laddar inför en eftermiddag i vackra Lena, där hundar ska rastas, hästar ska sysselsättas, boxar ska fixas och framför allt så ska jag leva och bara vara närvarande. Det sista blir den största utmaningen, men det är vad jag behöver. En chans att komma ikapp mig efter ett par galna veckor.

 

Det har visat sig att jag är otroligt duktig på att boka upp mig på alla mina lediga dagar. Är det inte i Sotlanda, så är det träningar eller annat som hittas på. Jag kör på och jag gör mitt allra bästa för att njuta av det här, för jag vet ju vad jag har, men inte vad jag kommer att få.