För ett par dagar sedan slocknade min glöd, min energi rann iväg och jag ligger någonstans på botten och kippar efter luft.

Jag mår dåligt, för att vars jag. Min insida skiner inte längre, mins ögon glittrar inte, leendet ligger långt borta och tröttheten har övertaget. Det här är så långt ifrån mitt riktigt jag, mitt bästa jag, så långt bort att jag inte känner igen mig själv. För stunden orkar jag inte leta efter mig själv, så låg är min energinivå, så väl fysiskt som psykiskt.

Jag hoppas finna mig själv igen, vilket jag vet att jag kommer göra så snart jag letar. För jag trivs inte med att umgås med en trött, bitter Rebecka.