Jag har alltid älskar ord och under många år var orden min enda räddning. När jag inte fann någon annan utväg och när jag inte skar mig, så räddades jag av att skriva. Idag är jag redo att dela med mig av mina ord, av mina tysta rop på hjälp. Av mina konststycken. Det är en del av min själ ni kommer få läsa, en del av min själ som kommer blottas, den trasiga själ jag en gång var.

 

Mina anteckningsblock tog alltid slut snabbare än alla andras. Skillnaden mellan mina block och andras, var att mina skrivs slut bakifrån och fram. Varför? För att mina dikter, mina ord, mina berättelser skrevs bakifrån och fram. De sista sidorna i mina anteckningsblock var mina egna, mitt andrum.

Jag ber er att läsa med vördnad, för jag är stolt över mina ord. Jag ber er att bevara dem, var rädd om dem och att inte slita ut orden. De är mig väldigt kära, de är den jag en gång var och den jag alltid kommer vara. Orden är mina, de är som mina barn och jag kommer alltid älska dem.

 

Jag välkomnar er in i min värld, i världen av Författardrömmar.