det är mina ord, hur ont det än gör att förstå.

Huvudet har sagt ifrån nu.
Hela kroppen har gjort det.
Den vill inte mer.
Den skriker efter rakbladet.
Det är jobbigt att kämpa emot.
Kämpa emot kraften som har sån otroligt makt om mig.
Jag har gett ett löfte och jag måste hålla det.
Jag kämpar men det gör ont.
För varje dag som går säger en till bit ifrån.
Jag orkar inte mycket mer.
Inte när det känns så här.
Kroppen och huvudet vill inte samma som mig.
Jag vill bara lämna allt.
Det gör för ont.

En del av mig smärtas av att läsa mina egna ord. Att inse att detta var min verklighet. Idag är jag glad att jag lever, att jag stod ut, att jag fortsatte kämpa och att jag lärde mig finna lycka i livet. Idag älskar jag att leva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0