Tigger, åh älskade vän.

Visst är det spännande att jag, som är kattallergiker, bor tillsammans med tre katter. Men hur började det egentligen, hur kommer det sig att jag idag inte kan se ett liv utan katter? Jag tänker ägna detta inlägg till den första katt som kom in i mitt liv och som jag har att tacka för så mycket.

Sommaren 2007 tog de slut mellan min bror och hans dåvarande flickvän. De hade en gemensam katt som min bror fick och Tigger flyttade in hos oss. Jag bestämde mig att det skulle fungera, för min brors skull. Han älskade Tigger och snart var hon även min fina, underbara vän. Emanuel var borta ganska ofta och då var Tigger min katt, hon adopterade mig som sin människa.
 
 
 
På kvällarna kom Tigger in till mitt rum och skulle sova under täcket, utsträckt längs med min mage och ha min arm som kudde. Hon älskade, vekligen älskade klöver vaselin och skulle hon få chansen, så skulle hon säkert slicka i sig en hel burk. Innan hon kröp ner under mitt täcke krävde hon ett par slick på vaselinet, sen sov hela hela natten.
 
En av helgerna under mitt sommarlov åkte vi till husvagnen och självklart var Tigger med. Jag var trött och låg inne, under mitt täcke, hela dagen. Jag tittade på film, åt godis och slumrade. Vid min sida hade jag Tigger, hela dagen. Ena stunden sov hon under mitt täcke, för att sen busa runt med min klubba, för att sen somna vid min sida igen. Trots att dörren ut stod öppen, så valde hon att stanna kvar hos mig. Efter denna resa kunde jag aldrig lämna en klubba framme, för nog började Tigger busa med den och drog runt den i hela huset, älskade lilla skruttan.
 
 
 
Jag har Tigger att tacka för så mycket. För allt kärlek hon skänkt mig, för alla trygga nätter hon gav mig, för den ödmjukhet hons visade mig och för att hon förde Pyzen till mig. För det är tack vare Tigger som jag fick Pyzen och honom hade jag inte klarat mig utan.
 
Den dag Tiggers kropp sa stopp och gav upp, den dagen hon avlivades och jag fick klappa hennes lena päls en sista gång, den var tuff. Min älskade, fantastiska vän. Jag är så lycklig över att hon dök upp, den där dagen under 2007.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0