Tid är det enda vi har.

Såväl näsa som huvd är fyllt av snor på mig, så härligt. Att vara förkyld är inget jag gillar egentligen, fördelen är väl att jag hinner titta på timtals av Grey's Anatomy?
 
De senaste dagarna har Greta strosat runt i hagen och fått vara häst deluxe. Jag har varit ute och tittat på henne, samt lekt någon minut, men mer har vi inte gjort. Idag var första dagen sedan mitt försök till ridning, som Greta självmant kom fram till mig. Jag får helt enkelt inse att ridning är ingenting för mig och min fina fux, inte ännu i alla fall. Vi får lära känna varandra ännu bättre och ta oss igenom hennes (och min) tragik kring ridning. Den dagen vi inser att det är en ära att låta mig bäras, den dagen kommer jag med stolthet sitta upp på Gretas rygg igen. Om det blir i höst, eller om tre höstar, det får tiden utvisa.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0