Idag gjorde jag och Greta något som jag trodde vi hade flera månader kvar tills vi skulle kunna göra. Vi var ute på en stubbåker. Inte så sensationellt i sig, men Greta var helt lös och hon hängde på i trav. Mitt hjärta stannade till och svällde, mina mungipor åkte upp till öronen och lyckan rusade som sockerdricka i kroppen. Min fina flicka, hon börjar stråla på riktigt!

 

Större delen av tiden gick Greta med mulen i marken och sög i sig rester av havre, gräss och halm. Hon fick en dag utan krav och vi myste mest runt, precis som vi gjort de senaste dagarna. Det ger oss så mycket, att bara vara och lära känna varandra. Klickern är med, så även godispåsen, men alla krav ligger kvar i Vårgårda. Vi tar det i vår takt och vi tar steg framåt. Det är så roligt att utvecklas, det är så inspirerande! :D