Magplask, med näsan först.

På ett par korta sekunder rann all min energi ut genom fötterna och jag föll, med näsan först, rakt ner på golvet.
 
Igår skickade jag iväg ett mail med en kort fråga om en kurs jag länge planerat in, svaret jag fick var helt oväntat. Nu kan jag bara hålla tummarna att det någonstans på vägen blivit ett missförstånd och att jag faktiskt åker på kurs om några veckor. Blir det inte av, då får jag väl ta det längre fram, men jag är så peppad på att komma iväg. Jag ber er kära vänner, håll tummarna för mig. Det här är något jag sett fram emot i ett halvår och jag skulle bli så ledsen om det inte blir av..
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0