Att kraschlanda ner på marken gör ont och för en stund fick sig stoltheten en törn, innan jag skakade om mig själv och insåg hur mycket jag lärde mig under dagens träningspass.

 

Greta visade mig tydligt att hon inte ville ha mig på hennes rygg, trots detta skulle jag upp. Hon markerade upp genom att inte vilja ställa sig med pallen vid hennes mage, det gick bra så länge jag var vid hennes hals, men inte längre bak. Bad jag henne ta ett steg framåt så försökte hon putta undan mig med bogen och när jag inte lyssnade på det, så flyttade hon sig helt enkelt mot mig, så jag nästan knuffades ner från pallen av hennes mage. Trots dessa tydliga tecken agerade jag som en korkad människa och skulle bara upp på ryggen. Tji fick jag! Jag kom upp, men ner lika snabbt. Greta travade iväg och jag hade inte en chans i världen att sitta kvar, jag åkte/kastade mig av och kraschlandade på den nygödslade åkern.

 

Tänk vilka lärdomar jag har med mig från dagens pass. Jag kommer få det mycket lättare att läsa av Greta i framtiden och jag kommer lära mig att lyssna på det hon säger, även om det går emot mina planer. Det är så spännande att umgås med Greta, för hon lär mig alltid något nytt och om jag inte lyssnar på vad hon tydligt säger, då är det mitt eget fel att sånt här händer.