Genom lite, för jag mycket.

Åter igen hade jag och Greta ett fantastiskt pass där fler bitar föll på plats. Helt kravlöst, med bara bus i åtanke. Jag bad om så lite, men fick så mycket. Desto tystare jag är, desto mer vågar Greta säga.
 
Ofta är det så, att när människan tystnar får hästen en chans att börja tala. Genom att bli tysta, så får hästen en chans att komma till tals. Jag tycker det är vår skyldighet som människa och framför allt som hästägare, att ge våra hästar en chans att prata med oss.
 
Jag är så lyckligt lottad som har Greta i mitt liv. Hon har visat mig så mycket som jag trott varit omöjligt för mig. Hon ifrågasätter mig på ett vänligt, men bestämt, vis, samtidigt som hon guidar mig till nya insikter. Hon är sådan individ som alla borde få träffa på och dela erfarenheter med, för hon har så mycket att lära ut.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0