Efter en dag på Hästmässan i Borås är jag skakad in i själen. Jag funderar över vad vi lär ut till framtiden inom hästvärlden, vad vi lär våra barn. De får lära sig att det är okej att dra hästen i munnen, det är okej att köra in sporrar i sidorna på hästen, det är okej att arbeta hästen tills den blir totalt apatisk och berömma den för det.

 

Jag lämnade manegen vid ett tillfälle, för att jag mådde illa över det jag såg och då var det långt ifrån det värsta som visades upp under dagen. Tårarna tryckte bakom ögonlocken och illamåendet satt i halsen. Jag kunde bara fråga vad det var jag såg och konstatera att det var så långt ifrån ett sjysst hästhanterande som jag anser man kan komma.

 

Det fanns en clinic som imponerade på mig och det var Tobbe Larsson. Nej, inte för att han är superkänd eller så, utan för att han hanterade sina hästar med respekt och värdighet. Han satte rimliga krav och tillät hästarna att hitta på egna saker. Stor eloge till honom!