För ett år sedan drömde jag om att kunna springa tillsammans med Greta. Eller ja, inte bara pringa som i att visa upp henne för en veterinär, utan att kunna ha henne lös och busa runt, hoppa och stoja. Jag drömde om att ha en fri häst, som ville vara med mig.
Jag har inte nått hela vägen fram, Geta vänder fortfarande. Hon lämnar mig, hon struntar i mig och hon tycker jag är dödstråkig. Hon väljer också att följa mig, att busa med mig och att leka Följa John. Hon studsar bakom min rygg, kastar sig runt i varvbyten och jagar efter mig. För mig, för oss, är det här ett stort steg. Det är början på en underbar resa.