-
Det ända jag vill göra är att få gråta.
Få gråta alla tårar som trycker på.
Men jag vågar inte.
Jag är för rädd.
Rädd för att om jag gråter så skulle det inte bara vara för dig älskling.
Det skulle vara för så mycket annat också.
Jag är rädd för att om jag skulle gråta skulle jag inte orka upp igen.
Om jag skulle gråta skulle jag ligga där längst ner i skiten igen.
Där längst ner där ingen bryr sig.
Jag skulle ligga i skiten och inte komma upp.
Hur många som än skulle hjälpa mig så skulle jag vara fast.
Jag orkar snart inte mer.
Orkar inte att du är borta, att vara rädd hela tiden.
Att inte veta hur pappa ska vara imorgon, inte kunna slappna av.
Jag orkar snart inte mer..
Men visst är det bra att vara feg ibland?
Då vågar man inte det som man tror är sin största önskan..
Visst är det tur älskling?
Få gråta alla tårar som trycker på.
Men jag vågar inte.
Jag är för rädd.
Rädd för att om jag gråter så skulle det inte bara vara för dig älskling.
Det skulle vara för så mycket annat också.
Jag är rädd för att om jag skulle gråta skulle jag inte orka upp igen.
Om jag skulle gråta skulle jag ligga där längst ner i skiten igen.
Där längst ner där ingen bryr sig.
Jag skulle ligga i skiten och inte komma upp.
Hur många som än skulle hjälpa mig så skulle jag vara fast.
Jag orkar snart inte mer.
Orkar inte att du är borta, att vara rädd hela tiden.
Att inte veta hur pappa ska vara imorgon, inte kunna slappna av.
Jag orkar snart inte mer..
Men visst är det bra att vara feg ibland?
Då vågar man inte det som man tror är sin största önskan..
Visst är det tur älskling?
En del av min smärta, som rann ut genom fingertopparna. Sena, mörka nätter, då sömnen inte infann sig, då blev skrivandet min räddning. Då blev skrivandet min drog.
Kommentarer
Trackback
