Jag växte upp i en familj där jag fick se att en relation är något negativt. Att ingå i ett förhållande gör att den ena parten kommer kvävas, inte fysiskt, utan psykiskt. Jag fick tidigt lära mig att det bästa var att hålla tyst och låta mannen bestämma, det blev lindrigast för alla. Jag växte upp med att se hur mannen bestämde, bossade och hur kvinnan förminskades, krymptes och vars personlighet till slut så gott som dog, helt. Detta är alltså min tidigaste erfarenhet av ett förhållande, kvinnan får inte ta plats och mannen har all bestämanderätt, det finns inga jag, det finns bara en bestämande individ.

 

Jag är idag 21 år. Jag har äntligen funnit mig själv, jag har lärt mig att leva i nuet och att älska livet. Jag har lärt mig att leva, istället för att överleva. Jag vet att jag är stark, i mig själv och att jag är oberoende av någon annan. Jag är lycklig, på en ny nivå. Jag var säker på att jag stod stadigt och att inget kunde få mig att falla, sen mötte jag Zak.

 

 

När jag stått i Zaks armar första gången så brakade ett helvete loss, mitt inre blev ett kaos och jag fick panik. Jag som var säker på att jag släppt taget om mitt förflutna, fick uppleva känslor jag aldrig trott jag skulle känna. Jag var helt övertygad om att mit liv var över, nu var det kört. Jag skulle aldrig få bestämma igen, jag skulle bli totalt överkörd, mosad och krossas. Mitt undermedvetna skrek till mig att Zak skulle börja bossa över mig, att han skulle göra allt som pappa gjort gentemot mamma. Mitt undermedvetna kastade minnen på mig, allt för att rädda mig själv från något den var säker på skulle döda mig.

 

Tänk er den panikkänslan, blandad med bubblande nykärlek. Gissa om jag mådde förjävligt? Jag var världens lyckligaste, men samtidigt kändes allting tungt och svart. Resultatet blev att jag flydde, jag sa till Zak att det inte skulle gå, att jag inte kunde. Jag hade bestämt mig, vi skulle inte kunna hålla ihop. Det höll i ett dygn, sen var jag tillbaka i hans armar och där är jag kvar.

 

Genom Zak har jag fått lära mig att ett förhållande betyder att ett Vi skapas, utan att förstöra ett Jag. Jag har kommer alltid vara honom evigt tacksam för det tålamod han visar mig, för att jag får ta del av hans fantastiska hjärta. Zak är på många sätt för bra för mig. Han står ut med mig när jag får mina psykbryt och han finns kvar när jag kommer upp till ytan. Jag är så glad över att jag får lov att fortsätta vara jag, även om jag är trasig och knasig. Jag är så lycklig över att jag träffat honom, att han finns vid min sida. Min fina, min älskade.