Känslan av att inte vilja somna, för att han finns på jobbet och för att jag hellre är där. Jag skulle hellre sitta på jobbet till 02 och sen sova i hans famn, än att ligga ensam i min säng, i alla fall om jag lyssnar på känslan. Sen kommer förnuftet. För det vore inte förnuftigt att vara vaken till 03 och börja jobba 07:30. Det vore till och med en otroligt dum idé. Så därför ligger jag i min säng, drömmer mig bort och hoppas att nästa vecka blir annorlunda.