Jag är tillbaka på banan och har samlat ihop mina spillror. Sedan förra inlägget har jag kommit tillbaka till nuet och lämnat det förflutna i just det förflutna. Vill jag njuta av det jag har här, är det här jag ska vara. För som människa kan jag inte vara på två ställen samtidigt, så lätt är det faktiskt.

 

Idag var jag och Greta på besök hos mina f.d grannar. Greta verkade tycka att det var spännande med äventyr, om inte annat så blev hemvägen ett riktigt äventyr. När vi hade kommit 250 meter på hemvägen öppnade isg himlen och resterande 2 kilometer hem dansade vi i regnet. Jag fick till och med lov att åka på Gretas rygg och börja komma med lite förslag. Det är framsteg!

 

Greta var otroligt söt när hon skulle ta sig över en stock, som vi vanligtvis joggar mot och så för hon hoppa över den. Jag kände inte för något hopp, när jag satt på hennes rygg, vilket resulterade i att Greta gjorde ett jämfotahopp/stegrade lätt för att ta sig över med framhovarna och sedan gick över med bakhovarna. Jisses vad stolt hon var över sig själv efter det. Ja, söt är den lilla fröken fux!