Det är en ära att få sitta på min kompis ponny. Dagens ridtur var stundtals rent kaos, då jag är väldigt trött i kroppen efter gårdagens ridtur, plus att vi mötte bilar på den bilfria vägen. Trots lite knasiga situationer hade vi det härligt och jag, jag finner mer knappar i min egen kropp. Den sista biten hem gick ponnyn sååå fint och jag önskar att någon hade filmat eller fotat oss!

För att verkligen komma åt den lille ponnyn så sitter jag mycket utan stigbyglar. Det är spännande och underbart att känna hur mina stela höfter slappnar av och faller på plats, för att bara flyta med i ponnyns rörelser. I de lägena flyter vi i skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen, utan att jag ens gör något. Det är så nära en känsla av kentaur jag någonsin kommit och så bra som jag rider för tillfället, så bra har jag aldrig ridit innan.