Tidigt imorses, för tre år sedan, satt jag på en hästrygg, för sista gången. Jag såg de vispande Pärlan-öronen snurra framför min blick för sista gången. Jag var så trygg på den ryggen, den tryggaste flickan i världen. Jag önskar jag kunde få min busa tillbaka, där jag är idag. Jag önskar jag kunde få göra om min och Pärlans resa, min fina tjej. Ååh, vad jag önskar att du fanns kvar i livet!