Den 7 februari 2012, när jag var ute i Sussies stall och hämtade in en häst, ringde min telefon. I andra änden av linjen fanns Marita, med ett erbjudande om att skänka mig Greta. Jag tappade andan, blev otroligt överväldigad och sa att jag skulle tänka över erbjudandet.

 

Kort där på skickade jag ett PM till Marita, med texten:
"Jag är en känslomänniska, ut i fingertopparna. Men, jag vet att man någonstans även måste lyssna på förnuftet.

Jag vill jättegärna ta hand om Greta, fortsätta pussa, borsta och börja skritta ut på henne. Även jobba henne från marken, se vad hon håller för och mysa otroligt mycket med henne. Men, jag vill inte äga henne.

Förnuftet säger mig att inte "ta mig an" en häst med en skadebakgrund som Gretas, medan känslorna undrar vad som hindrar mig. För min del blir det helt enkelt en kompromiss mellan känslor och förnuft, jag hoppas du förstår mitt beslut."

Någon mer förstående människa än Marita kunde jag inte hitta. Jag fick fortsätta finna min trygghet hos Greta, sakta öppna upp mig för omvärlden och framför allt för mig själv. I spånet hos Greta, sena kvällar efter jobbet, fann jag min trygghet och min styrka.

Någon gång i april 2012 kom Marita med förslaget om att jag kunde få ta Greta på foder, vilket jag tyckte kändes tryggt. Den 13 mars skrevs ett fodervärdsavtal och för ett år kunde jag känna mig helt trygg i att Greta var min, att jag skulle få dela mitt liv med denne underbara varelse.

Men vad hände efter ett år? Den 13 mars 2013, det är ju trots allt ett tag sedan nu. Ja, först hände ingenting, sen hände ingenting och sen tog vi tag i saken. Idag skrevs nya papper, pengar har bytt ägare och Greta har blivit min. Från och med idag kommer min och Gretas väg aldrig skiljas. Från och med idag, den 5/6 2013 står jag, Rebecka Johansson, som ägare till Golden Gate W, hästen som stal mitt hjärta där i början av 2012.