Nästa häst som för alltid satt ett hovavtryck i mitt hjärta, den hästen känner ni väl vid det här laget. Det råkar nämligen vara en fuxfröken som öppnat upp de sidor som jag så noga packat ihop. Denna fuxfröken råkar vara Greta.

 

Jag fann Greta när jag var som tröttast och behövde någon som påminde mig om att andas, att bara vara och att jag hade rätt att ta plats. Denna någon var Greta och ja, nog påminde hon mig alltid!

Jag har spenderat timmar i spånet i hennes box, bara sittandes och tänkandes. Jag har spenderat timmar i hennes närhet, utan att göra någonting. Denna häst har lyckats ta sig in i de rum som jag sa att jag aldrig skulle släppa in någon i.

 

 

Greta har påminnt mig om varför jag en gång i tiden föll för dessa underbara varelser, hästar. Greta har tagit mig tillbaka till mig själv och hon har bevisat för mig att jag är stark i mig själv, att jag klarar allt jag tar för mig och att jag är trygg, så länge jag litar på mig själv.

 

 Min resa ihop med Greta har bara börjat, men jag kommer alltid vara henne tacksam för att hon visar mig så vackra sidor av livet, sådana sidor jag hade glömt och aldrig trott jag skulle få se.