Det finns så mycket jag vill skriva, som jag vill berätta för omvärlden om. Det finns så många ord som vill rinna ut genom mina fingrar, så många ord att de inte får plats, inte kan ordnas och inte kan tystas. Det här är galet, det händer inte på riktigt. Eller jo, det är precis det de gör. Min skrivarglöd börjar sakta komma tillbaka. På det där galna viset, som gör att jag glömmer att andas, att jag ler från öra till öra och att mitt inre glöder. Woow, vad jag har saknat det här!