Efter mitt psykiska meltdown igår så tog jag tag i mitt rum och fick lite ordning på det, dock är jag långt ifrån nöjd. Det är en vecka och en dag kvar tills gipset försvinner, bara att stå ut..

 

Inatt, för tredje natten i rad, har jag dovit oroligt. Jag har vaknat gång på gång, sovit på ytan, samtidigt som tankar och känslor har snurrat runt. Det är jobbigt, för man vaknar aldrig riktigt utvilad. Jag behöver få sova, för att handen ska bli frisk..

 

Min finaste flicka, som håller mig trygg för tillfället.