Att vara enhandad är något av det jobbigaste jag varit med om. Det tär på mig rent psykiskt. Jag vill och försöker hålla humöret uppe, men stundtals går det inte, då kraschar jag. Jag hoppas verkligen att jag har läkt ordentligt till den 20, alltså om 1,5 vecka, så jag blir av med gipset då..

 

Fördelen med att vara gipsad och inte kunna rida är att jag hinner fundera och hitta ny inspiration! Det finns så mycket jag vill göra med Greta, saker jag vill testa och se om vi kan klara. Jag känner ett sug efter att börja rida, träna och jobba framåt. Jag vill iväg till Norah igen, jag vill börja träna dressyr, jag vill ut och busa i skogen, jag vill putsa, mocka, duscha, klippa, sko, mysa och träna. Jag är redo att komma igång igen, på riktigt och fullaste allvar!

 

Min fula, gipsade hand. Som antagligen behöver gipsas om imorgon då svullnaden gått ner så mycket.