Min högerhand är trött, efter att fröken fux fick ett par ryck. Det är svårt att vara rädd för bilar och tvingas gå bredvid bilvägen.. Fast mest jobbigt blev det när en fågel flög upp tre meter framför näsan på oss. Vem som blev mest skrämd, det var jag faktiskt inte. Efter den där fågelhistorien tog det en evighet innan Greta kom tillbaka till jorden, men vi fick i alla fall en mysig tur i skogen.

 

Hemvägen gick betydligt mycket bättre, om det berodde på att Greta sprungit av sig massa energi, att jag jobba med henne eller om jag var mer avslappnad kommer vi aldrig få reda på. Men trötta och möra var vi båda två, när vi kom tillbaka till stallet två timmar efter att vi lämnat det. Fina flickan, som ställer upp när matte behöver :)