I bilen, påväg hem från stallet, slogs jag åter igen av tanken att jag har körkort. Lilla jag klarade av körkortet, efter så mycket slit och ångest.

 

När jag fyllde arton ville jag, som så många andra, få mitt körkort. Problemet var att jag börjat övningsköra väldigt sent och hade haft riktigt svårt med att börja rulla bilen, utan kärringstopp.

 

En månad innan jag skulle fylla arton gick jag och mamma handledarkursen på bilskolan. Läraren som höll i kursen, Anna, var så glad och positiv och jag kände på en gång att jag ville köra för henne, dock blev det inte riktigt så. Jag fick köra för Jonas, en man som jag verkligen inte fungerade med. Jag fick åter igen ångest för att sätta mig bakom ratten och slingrade mig till slut ur körlektionerna genom att skylla på förkylning.

 

Min övningskörning låg på is ett tag, men jag tog mod till mig och gick till körskolan och bad att få köra för Anna. Jisses vilken skillnad det blev! På första körlektionen för Anna berättade hon att det fanns möjlighet att ta ett lån, för att snabbare kunna ta mitt körkort. Jag och mamma diskuterade igenom det och bestämde oss för att ta ett lån för att jag skulle kunna få mitt körkort så snabbt som möjligt.

 

När det väl var dags för min uppkörning ringde Anna samma morgon och sa att hon var tvunen att vara hemma för vård av sjukt barn och undrade om det var okej att jag värmde upp med Jonas, eller hon sa att jag inte hade några andra val. Kris och panik i hela min kropp, men där och då bestämde jag mig för att klara uppkörningen.

 

Någon timme senare hade förarprövaren bockade in att jag klarat min uppkörning, trots några missöden under färden. Gissa om jag var stolt?

 

Jag kan än idag, över ett år senare, ha svårt att förstå att jag faktiskt har klarar teori- och körprov.  galet, galet, galet!