Jag läser dagligen om bloggar som gjort klart si och så många uppsatser/inlämningar/provplugg och jag kan inte annat än erkänna att jag blir lite avundsjuk varje gång. Varför kanske ni undrar?

För ett år sedan räknade jag ner dagarna till min student. Vi, som klass, räknade ner dagarna tills vi skulle skiljas åt och vi längtade. Men, vi bävade också. Helt plötsligt skulle vi, som hållt ihop i vått och torrt under tre år, skiljas, splittras och gå vidare.

Efter 13 år i skolan, kändes det som en befrielse att få ta studenten! Speciellt för mig, som visste vad jag skulle jobba med efter studenten. Jag hade mitt jobb hos Sussie att falla tillbaka på, jag skulle klara mig. Jag har fortfarande mitt jobb, så varför saknar jag helt plötsligt skolan och blir avundsjuk på de som får stressa över sina inlämningar och prov?

Jo, när man gick i skolan hade man en säker vardag, man hade något att sträva mot, något som motiverade och man hade ständigt folk som stöttade och som satte krav på en. Jag saknar att få en given uppgift, kämpa med den och stolt kunna lämna in ett färdigt resultat. Jag saknar att träffa en stor grupp med människor varje dag, som känner mig och tar mig som jag är. Jag saknar att få tjaffsa med mina lärare, som vet hur jag är. Jag är en människa som måste omges av personer som känner mig och som ställer krav på mig, för att jag ska må bra. Jag behöver ha ständig sysselsättning och projekt, för att fungera. Men, jag måste ha en anledning att genomföra projekten, för någon annans "skull" än min egen. Det är något jag saknar, att folk ser när jag preseterat.


I would do anything to get you guys back!